14/05/2026
Vi glädjer oss åt att vår fina kvarn får massor av besök från intresserade invånare, och även häpnadsväckande många besök här på Facebook-sidan, från människor ute i landet och långt utanför Sveriges gränser.
En av många frågor vi får om detta med kvarnar är synnerligen aktuell, nämligen "Vad är det här med vingarna, och att det är så vansinnigt noga med valet av trä och valet av skickliga timmermän?"
Vi svarar gärna bär vi möter frågan i kvarnen, men här har Håkan gjort en liten sammanfattning, just om vingarna.
Bilden är från monteringen av vingarna 2005, vid renoveringen tre år innan branden 2008.
Fotograf troligen kära Svante Berg (med familjens tillstånd) som tog många bilder på renoveringen 2005.🙏
*************************
Det är inte första gången som kvarnvingar blåser sönder, blåser ned eller skadas på andra sätt.
Det händer då och då, tacksamt nog ändå rätt sällan, men när det gäller Väsby kvarn här i Vallentunas tätort har det hänt två gånger tidigare men då gällde det förlagan, den riktiga med fungerande kvarnmaskineri.
Första gången var 1969, och då hade den fått nya vingar 1966 efter att ha använts som förråd sedan den slutade användas för att mala 2012, och andra gången 1980 då en vinge blåste av i ett sommaroväder. Den gången tillverkades också nya som kom på plats 1983.
Det är ju nu inte så besynnerligt som det kanske låter att vingarna tar skada. Det ligger i sakens natur att det blåser runt kvarnar. De är ju placerade för att vind skall kunna nyttjas så effektivt det bara går, och vi vet alla hur omväxlande väder kan vara.
När man hade kvarnen i bruk och malde ”justerade” man vindkraften genom att sätta segel på vingarna, ungefär som på en segelbåt. Dessa segel fästes då i öglor på vingarna och vilade mot ”häckverket”, den del av vingen som för den oinvigde mest liknar en jättelik blomspalje.
Häckverket på vår kvarn består av vinkellagda ”spryglar” som monterats med exakt 50x50 cm mellan centrum-måtten. Det är intressant att veta att detta häckverk sätts samman sprygel för sprygel så att vinkeln mot ”Knekten”, vingbalken som de är fästade mot, får en stigande vinkel mot denna, med från 1° till 12° (grader) från innersta till yttersta delen av vingen.
Därigenom optimeras den effekt vinden ger maximalt.
Bara det ger givetvis en idé om hur otroligt noggrant hantverket är, men i tillägg till det är valet av virke otroligt viktigt. Vingbalkarna tillverkas i gran, som nu i dagarna tagits ned i Harebo nära Emmaboda, där man hittat kvalitet som passar för jobbet. Och häckverket byggs ihop av Furu..
Men för balansen måste också vingarnas vikt överensstämma. Om en eller två vingar skulle vara tyngre än de andra skulle konstruktionen snart ge vika, om de ens skulle snurra.
I en text av Fred Berglund från en renovering 1993:
”Sedan man lossat kuggar och bromsar, kunde man vrida på både vingar och ”Hätta” (det vridbara taket som gjorde det möjligt att ställa kvarnen rätt mot vinden) med handkraft”.
Denna ofattbara balans vittnar om vilken enorm skicklighet som krävs av en timmerman med kunskap att tillverka kvarnvingar.
***********************
