24/04/2026
KULTURKLIMAT I SVERIGE
Jag har funderat mycket på kulturklimatet i Sverige den senaste tiden.
Vi har starka institutioner. De bär kvalitet, historia och kontinuitet. Men de bär också något annat, en försiktighet. När kultur formas inom strukturer som är nära kopplade till politik och system, blir den ofta genomtänkt… men inte alltid levande.
För mig har kultur alltid varit något annat.
Den uppstår i möten. I tillfälliga rum. I människor som vågar testa innan någon har sagt att det är “rätt”. Den fria kulturen är inte perfekt, men den andas. Och utan den tappar vi något som inte går att ersätta med budgetar eller riktlinjer: känslan.
Jag upplever att vi ibland hamnar i en situation där institutionerna får definiera riktningen, medan den fria kulturen får kämpa för utrymme. Det riskerar att skapa en kultur som är stabil, men också lite sluten. Lite för trygg. Lite för tyst.
Samtidigt vet jag att det finns en enorm kraft där ute.
I filmskapare som skapar utan garantier.
I arrangörer som bygger scener där det inte fanns några.
I konstnärer som hellre riskerar något än upprepar det som redan fungerar.
Det är där framtiden börjar.
För mig handlar det inte om att välja sida.
Det handlar om att skapa broar.
Mellan det etablerade och det oprövade.
Mellan struktur och energi.
Mellan det som är godkänt och det som faktiskt känns.
Det är också där jag själv vill verka.
Att öppna rum där människor möts.
Där idéer får ta form innan de är färdiga.
Där kultur inte bara visas upp, utan uppstår.
Carlos Morén
