02/09/2026
Kära vänner och publik.
Hösten är här och då brukar vi skriva att nu öppnar Teatern. Men nu skriver vi istället att nu stänger den. Vi är så ledsna med tanke på er alla Ni trogna fina roliga galna publik- barn, gamla. familjer och skolor- alla ni som vi har bäddat ner, skrattat, sjungit, dansat på borden och lekt så mycket med. Efter nästan 30 år lämnar BUS sin scen Underjorden och ger sig av på nya äventyr. Det är sorgligt men vi ses igen, på nya platser. Stöd oss gärna och följ uppdateringar, vi kommer att behöva hjälp.
Det är en långvarig konflikt med hyresvärden som tvingat oss att ge upp och lämna. Källarlokalen vi fick på 90talet av vår dåvarande hyresvärd fick vi för att ta hand om den och rusta upp den. Det var en smutsig gammal kolkällare, en husgrund med anor från medeltiden. Det hade varit nattklubb i några år och vi som bodde där minns hur huset skakade av fest på nätterna. Det var andra tider. Vi tog över lokalen och betalade ingen hyra i pengar utan i arbete. Blästrade bort plastfärgen på väggarna, slipade 350 kvm stengolv, bar bort trasiga galonmöbler, torkade kladd, rödvin, cigaretter, spyor, anlitade råttfångare och mycket mycket annat. Vi blev som små fastighetstomtar som tog hand om huset underifrån, skapade rörelse och kreativitet. Likt en underjordisk städpatrull skapade vi konst med utgångspunkt i myt, drama och saga, vår egen konstart subrealismen. Trollen tog över under i den underjordiska skogen. Sen kom grisarna i Grymt. Det blev ganska brutala verk som lockade storpublik i alla åldrar. Det gick att samlas runt konst, det gick att uppleva den som kollektiv, enande och viktig. Lokalen vi hade fått gav oss den tidlöshet och tystnad vi behövde för hitta på allt detta.
Det var en magisk tid de första 15 åren och det vet alla som var med oss då. Tjugotusentals besökare från när och fjärran kom och som upplevde helt nyskapande och överraskande scenkonst. Det var inne med underground och här fick man verkligen det. BUS vann priser och skapade en ny trend, många tog inspiration av den orädda interaktiva konstart som lektes och busades fram i vår källare.
Nya tider kom och under 10-talet blev det en bostadsrättsförening som tog över och allt förändrades. BUS ateljéer och kontor på våning 1 togs i beslag och teaterns medlemmar kastades ut. Renoveringar och byggen drogs igång som förstörde husgrunden och BUS källarlokal. Samtidigt tog man ut mer och mer i hyra. Byggkaoset blev värre och värre, vibrationer lösgjorde damm som aldrig slutade falla på våra scenbyggen. Vi jobbade som städare och dammsugare på heltid, och försökte hela tiden få med det som hände i våra scenkonstverk. Det är synd om människorna Ett Drömspel passade bra som tema. Alice i Underjorden där hon följde den vita kaninen rakt ner i ett skitigt källarhål och tappade bort sig. Och sen Hamlet, den döende döende Hamlet. To be or not to be.
Det var skönt att andas i Underjorden, vi hade ju gammalt hederligt självdrag och vi kunde ha över 100 pers i publiken. Men 2020 murade hyresvärden igen våra källarfönster så luften försvann. Vi fick sänka publiktaket och därmed intäkterna med mer än hälften. Och en massa andra galenskaper, storyn är för lång för att skriva här. Att få rätt mot hyresvärden är omöjligt, trots allt det uppenbara- och de skadestånd som skulle utbetalas kom aldrig. Mer och mer tid och energi gick bort från verksamheten till att hantera skrivelser och juridik med denna Brfs olika styrelser där svar bollas runt och ingen vet någonting. Teatern utsattes under många år för en långsam strypning och aldrig har raka besked att dom vill bli av med teatern, utan bara en långsam terror som ska leda till att de själva ger upp. Att säga upp ett kontrakt kostar ju pengar, och allt handlade om pengar nu. All desperation hos denna nya samhällsklass med lägenheters värde samtidigt som alla kriser kom i världen. Ibland förstod vi dem och kände empati
När allt var som värst och teatern var som mest förstörd toppade man med att drämma till med 100 % hyreshöjning. Detta tvingades fram med hotfulla brev, delgivningar och advokater. Under de sista åren har Bus betalat över en miljon om året i hyra och inte en krona blev över till löner eller ens kaffe till medarbetarna. Dom tog allt vi hade.
Ni är många som vet hur mycket vi har kämpat. Men nu orkade vi inte mer. Vi packade ihop Hamlet & Offelias vackra slott och kloster och lämnade. Den 31 augusti gick vi bara därifrån. Ja alltså åkte med flyttbilen full av räddad konst som nu ska skänkas till nya medarbetare som kommer att ta Alice, Offelia, Hamlet, Gudadottern och annat BUS ut på turne i verkligheten
Nu återstår att se om bostadsrättsföreningen tänker ge oss lite tillbaka. Lokalen de har hyrt ut till oss och tagit för mycket betalt för är idag bommad pga att stora renoveringar krävs för att kunna bedriva kommersiell publik verksamhet. Vi har de senaste åren försökt få dem att förstå att hyran är oskälig för en sådan lokal, vi har sagt att vi kan vara kvar och själva renovera mot en hederlig hyra som motsvarar lokalens skick. Men det har varit omöjligt.
Så vi fick ge upp bara. Det går inte att fäkta med drakar i evighet.
Just nu kära alla hjälp oss med att hålla tummarna för att dom inte stämmer oss och kräver ännu mer pengar. Istället vill vi att dom betalar tillbaka oskäligt hyra och ett skadestånd/kulturstöd för alla år av "men i nyttjande". Vi vill bara bli fria från deras monsterhyra som dom kräver ut, samtidigt som dom förbjuder vår ekonomiska kärnverksamhet kalas och event. Fester är förbjudet, även om vi är tysta kl 22 blir det klagomål. Vi som har klarat oss så länge som entreprenörer utan bidrag med publikens kalas och fester som stöd
