Österlens fredsfestival

28/03/2026

Emil Jensen som varit hos oss på festivalen flera ggr kommer till Ystad teater söndagen den 29:e mars kl.18. Kom dit!❤️🎶

02/03/2026

Vid Österlens fredsfestival årsmöte för medlemmar den 1 mars antogs följande uttalande:

Österlens Fredsfestival verkar under temat “Fred på jorden, Fred med jorden”.

Tillståndet i världen fyller oss med både sorg och hopp. Sorg över de vidriga krig som pågår – i Ukraina, i Mellanöstern och på många andra platser i världen där oskyldiga människor drabbas. Varje raket, varje bomb, varje förlorat liv är en påminnelse om hur skör freden är och hur viktigt det är att vi står upp för den.
Fred på jorden handlar inte bara om att stoppa krig mellan människor – det handlar om hur vi lever tillsammans, hur vi möter varandra med respekt, med rättvisa, med empati. Fred med jorden handlar om att vårda det hem som bär oss alla – våra hav, våra skogar, våra floder och vårt klimat. Vi kan inte skilja människans fred från naturens frid; de hör ihop.
Därför säger vi nej till våldet, nej till förtrycket, nej till den kortsiktiga girighet som förstör både liv och planet. Vi säger ja till dialog, ja till medmänsklighet, ja till handlingar som bygger broar och vårdar vår jord. Varje träd vi planterar, varje vattendrag vi skyddar, varje handling av omtanke är ett steg mot fred.

Det är vårt ansvar – som medborgare, som människor och som invånare på denna planet – att inte bara drömma om fred, utan att skapa den. Därför arbetar vi för att detta år ska bli ett år av handling, ett år där vi visar att fred på jorden och fred med jorden är två sidor av samma vision, samma framtid och samma hopp.

28/02/2026

Till alla fredsvänner, både nya och gamla medlemmar!

Välkomna till Årsmöte i föreningen Österlens Fredsfestival, ÖFF. Mötet äger rum söndagen den 1 mars kl 14-16, på Kulturhuset Valfisken, Järnvägsgatan 2, Simrishamn. Samma hus som biblioteket.


Dagordning

Fastställande av röstlängd för mötet (vem som har rösträtt = alla som betalt medlemsavgift).
Val av ordförande och sekreterare för mötet.
Val av protokolljusterare och rösträknare.
Fråga om mötet har utlysts på rätt sätt.
Fastställande av dagordning.
a) Styrelsens verksamhetsberättelse för det senaste verksamhetsåret.

b) Styrelsens förvaltningsberättelse (balans- och resultaträkning) för det senaste räkenskapsåret.

Revisorernas berättelse över styrelsens förvaltning under det senaste verksamhets-/räkenskapsåret.
Frågan om ansvarsfrihet för den avgående styrelsen.
Fastställande av medlemsavgift för kommande år.
Fastställande av verksamhetsplan samt behandling av budget för det kommande verksamhets-/räkenskapsåret
Behandling av styrelsens förslag (propositioner) och i rätt tid inkomna förslag från medlemmarna (motioner).
Val av

a) föreningens ordförande för en tid av 1 år.

b) halva antalet övriga ledamöter i styrelsen för en tid av 2 år.

c) 1-3 suppleanter i styrelsen med för dem fastställd turordning för en tid av 1 år.

d) 1-2 revisorer jämte 1-2 suppleanter för en tid av 1 år. I detta val får inte styrelsens ledamöter delta.

e) 1-3 ledamöter i valberedningen för en tid av 1 år, av vilka en skall utses till sammankallande.

Eventuellt övriga frågor som anmälts under punkt 5. Beslut i fråga av större ekonomisk eller annan avgörande betydelse för föreningen eller medlemmarna får inte fattas om den inte varit med i kallelsen till mötet.


Varmt välkomna! 😄

Önskar styrelsen för Österlens Fredsfestival



Påminnelse: Det är dags att förnya ditt medlemskap för 2026
Betala gärna redan idag. Medlemsavgiften är 200 kronor och sätts in på bankgiro 5144–5955. Det går också bra att swisha till 123-537 47 64. Skriv ”Medlem 2026”.

14/01/2026

Välkommen att se den prisbelönta filmen Hind Rajab!

Filmen Hind Rajab – rösten från Gaza ( Hind Rajab - rösten från Gaza.) visas på biografen Grand i Simrishamn onsdagen den 28 januari kl 18.00. Filmen har fått flera priser och har premiär i Stockholm någon dag senare.

Hind Rajab – rösten från Gaza är ett intensivt och omskakande drama baserat på verkliga händelser och det autentiska nödsamtalet till Palestinska Röda Halvmånen. Filmen är regisserad av Oscarsnominerade regissören Kaouther Ben Hania och belönades med Grand Jury Prize vid Venedigs filmfestival 2025 och öppnade Gaza International Women’s Film Festival.

Filmen visas i samarbete med föreningen Österlens Fredsfestival och efter filmen arrangeras ett scensamtal med personer aktiva inom olika delar av Palestinarörelsen.

Ipsh*ta Rajesh, aktivist, har jobbat bl.a. med Clowner utan Gränser och är aktiv i olika rörelser så som Global Sumud Flotilla, Global Movement to Gaza och Boycott Divest Sanction (BDS). I september 2025 seglade omkring 500 aktivister, läkare och politiker från 44 länder mot Gaza. Syftet var att öppna en humanitär korridor, sätta press på regeringarna och överlämna förnödenheter till människor i Gaza. En av dem var Ipsh*ta Rajesh.

Nina Gren, socialantropolog vid Lunds universitet och forskar om det palestinska samhället. Hon har nyligen avslutat en studie om hur palestinska familjerelationer påverkas av Israels apartheid-system.

Sten Axelsson Fisk, aktiv i Health Workers for Palestine. Har verkat lokalt för solidaritet med Palestina genom manifestationer och upprop för att Ystad lasarett ska ta emot gravida från Gaza. Sten arbetar som gynekolog och forskare.

Samtalet leds av Gudrun Schyman, ordförande i Österlens Fredsfestival.

05/12/2025

Tack till professor Linus Hagström och till alla de cirka 50 personerna som kom och deltog i diskussionen. Den 4 december arrangerade Österlens Fredsfestival och Simrishamns bibliotek ett författarsamtal där Linus Hagström gästade oss. Gudrun Schyman var samtalsledare. Samtalet kretsade kring boken Linus Hagström (red.), Är Sverige säkert nu? Perspektiv på NATO och svensk säkerhetspolitik, Stockholm: Carlssons, 2024. Linus Hagström är professor i statsvetenskap på Försvarshögskolan i Stockholm. Tidigare forskade han om säkerhetspolitik i Östasien, men har under senare år även fokuserat på säkerhetsfrågor i Sverige och framför allt på frågan Sveriges NATO-medlemskap. Linus Hagström har analyserat artiklar i dagspressen under perioden 2014 och 2018 och fann att artiklar som förespråkade NATO-medlemskap var dubbelt så många som de som uttryckte motstånd till svenskt medlemskap. En grund för det skifte vi såg 2022 hade alltså lagts. Samtidigt präglades inte debatten av analyser av säkerhetspolitiska frågor, utan mer om identitet. Vem vill vi tillhöra? Debatten förenklades och blev svart-vit, samt innehöll personangrepp i stället för sakfrågor. Till och med en etablerad och kunnig diplomat som Sven Hirdman anklagades för att gå Putins ärenden när han var kritisk till synpunkten att svensk NATO-medlemskap bäst gynnade svensk säkerhet. Gudrun Schyman tog upp frågan om manligt/kvinnligt och hänvisade till några av artiklarna i Är Sverige säkert nu? Hagström påpekade att kvinnliga debattörer utsattes hårdare kritik än manliga och att man i debatten såg en ideologi om kvinnans plats i hemmet. Kvinnor beskylldes ofta för att vara naiva i debatten. Samtidigt sågs nationen som vår moder som skulle beskyddas av män. Det var mycket tydligt att debatten rörde identitet och inte säkerhet. Gudrun Schyman undrar om Sverige nu har blivit en måltavla genom NATO-medlemskapet. Linus Hagström menar att det ofta är svårt att visa på tydliga kausala samband, men han svarar ändå ja på frågan, men med tillägget att säkerhetspolitik alltid är osäker. Även alliansfriheten var osäker. Vi kanske kommer tvingas ut i krig på grund av NATO-medlemskapet, men vi kan omöjligtvis säga att vi inte hade tvingats till det med en alliansfri säkerhetspolitik. Vi pratar mer om ”Väst” än någonsin. Men vad är detta väst? Vad är det som vi tillhör och som vi ska skydda till varje pris? Demokrati? Mänskliga rättigheter? undrar Gudrun Schyman. Man kan lägga in nästan vad man vill i Väst, menar Linus Hagström. Diskrepansen mellan fantasi och det riktiga väst är dessutom enorm. Många NATO-länder är inte demokratiska. Demokratibegreppet har tömts på innehöll. Japan talar om demokrati och jämför sig med Kina. Men Japans faktiska demokrati har samtidigt försvagats. Mitt intryck är också att demokratin också försvagas här. Gudrun Schyman leder in frågan till DCA-avtalet, dvs det avtal Sverige har med USA sedan 2024, Defence Cooperative Agreement. USA har tillgång till 17 svenska militärbaser och där råder amerikansk lag. Vi vet ännu inte de faktiska konsekvenserna av detta avtal, men det är allvarligt att det gick igenom så snabbt. Det inkom skarpa remissvar, men de ignorerades och avtalet klubbades snabbt igenom. Därefter fick USA en ny president och världsbilden förändrades. Kan till exempel Grönland attackeras från amerikanska baser på svensk mark nu? USA har enligt avtalet stora rättigheter. Amerikansk lag gäller och till exempel kan inte kvinnor som utsätts för våld runt dessa baser lagföras enligt svensk lag. Ett problem med avtalet är att det är skrivet på tio år. Givet den politiska utvecklingen i USA skulle jag om jag vore statsminister säga upp det, säger Linus Hagström. Debattörerna övergick till att tala om militariseringens konsekvenser för miljö, klimatfrågor och minoriteters rättigheter. Försvarsmakten har stora rättigheter som övertrumfar djur, natur och lokalbefolkningars åsikter. Argumentet är att militärer måste få öva och tonläget är mycket upphissat. Linus Hagström är förvånad att frågan om kärnkraft inte lyfts fram som en totalförsvarsfråga. Det är ytterst farligt att kriga om vi har kärnkraftverk. Gudrun Schyman påpekar att kärnavfallsfrågan desstom ännu inte är löst. [Jag som skriver kollade med strålsäkerhetsmyndigheten när kärnavfall är ofarligt och fann följande: Efter 100 000 år motsvarar bränslets farlighet ungefär farligheten hos det ursprungliga uranmalm som kärnbränslet tillverkades av. Läs mer här.] Vad är det för sorts säkerhet vi eftersträvar? Vad är det att vara säker? frågar Gudrun Schyman. Linus Hagström svarar att ”avskräckning” har blivit ett mantra och det är det enda verktyg vi har. Vi har blivit så rädda för varandra att vi inte vågar tala med varandra, det vill säga diplomatiska samtal har avtagit. Men avskräckning blir ofta kontraproduktivt, det är välkänt inom försvarspolitik, och leder till eskalering. Avskräckning måste balanseras med avspänning och diplomati, annars blir det en mycket farlig utveckling. Vi måste finna vägar. Ryssland ligger kvar där det ligger och det gör även Sverige. I många fall är det så självklart att vi ska använda oss av diplomati, men inte när det gäller Ryssland. Gudrun Schyman ställer den retoriska frågan: men om alla länder har kärnvapen, så behövs ju inga konventionella vapen, då kan alla avskräcka varandra och så blir det inga krig? Linus Hagström menar att kärnvapen kan förhindra att krig utlöses, men det skulle bli en väldigt volatil världssituation om alla hade kärnvapen. Diskussionen övergick till att prata om ekonomi. Tre procent av Sveriges BNP som vi har som målsättning på försvarsbudgeten motsvarar betydligt större andel än 3% av statens finanser, nämligen över 10%. Det är pengar som vi skulle kunna göra väldigt mycket annat för. Gudrun Schyman frågade om man kan säga att militariseringen urholkar välfärden och om vi vet vilka ekonomiska intressen som driver på? Linus Hagström svarar att det är en intressant fråga. Vi vet att det varje dag görs mångmiljardaffärer inom vapensfären så uppenbart finns det sådana intressen. Exakt hur det ser ut kan jag inte svara på eftersom jag inte har forskat på den frågan. Men i teorin är det ingen särskilt kontroversiell fråga. Till och med president Eisenhower tog upp frågan och varnade 1961 för att det militärindustriella komplexet (ett uttryck som han myntade) skulle få för stor makt. Tillsammans med en norsk och en japansk forskare har jag påbörjat ett forskningsprojekt om denna fråga, men det tar tid och man måste göra nätverksanalyser mm. för att kunna besvara frågan på ett korrekt vis. Efter en livlig frågestund avslutade Linus Hagström med några försiktiga råd inför framtiden. Det finns ingen perfektion. Vi måste gå små steg framåt i riktning mot fred och mänskliga rättigheter.

04/12/2025

Jag hoppas vi ses på Simrishamns bibliotek kl 17:30 idag!

Lyssna till Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, som berättar om antologin ”Är Sverige säkert nu?".
Är Sverige säkert nu, efter inträdet i Nato? För att kunna besvara den frågan behöver andra frågor diskuteras först: Vad är säkerhet och vad är osäkerhet? Vad, vem eller vilka ska säkerhetspolitiken egentligen värna? Och varför tillåts vissa att tala om säkerhetspolitik och inte andra?
Evenemanget är ett samarbete med föreningen Österlens Fredsfestival.
Föranmälan till biblioteket på [email protected] eller 0414 – 81 90 00.

19/11/2025

Är Sverige säkert nu?

Torsdagen den 4 december kl.17.30-18.30
I samarbete med Biblioteket i Simrishamn Välkomnar vi Linus Hagström, professor i statsvetenskap på Försvarshögskolan.
Varmt välkomna!

På denna hemsida används: HTML5, CSS 3.0 and JavaScript.Om någon av dessa teknologier är avstängda kan vi inte garantera full funktionalitet.

08/10/2025

Den 6 oktober gästades Österlens Fredsfestival av professor Dick Harrison, Lund, i ett samarrangemang med Simrishamns bibliotek.
Späckad med humor, inlevelse och kunskaper pratade Dick Harrison på temat: Krig eller Fred? Lärdomar av historien.
Han visade hur vi i Sverige under de senaste 100 åren åkt berg- och dalbana mellan nedrustning och frenetisk upprustning utan att egentligen ha några visioner. Vi har mest haft reaktioner. Han pläderade inte endast för (freds-) visioner utan också för att den första "-ismen" vi borde göra oss av med är nationalismen! Vi gick skyndsamt med i NATO utan djupare analys eller vision! Bara en reaktion.
Vi borde ta lärdom av historien, även om historien alltid har varit oförutsägbar.
Vart går vi? Hur ska vi tolka detta inför framtiden? Ska vi vara rädda för kärnvapenkrig?
Nej, så dum är nog inte ens den mest korkade av världens ledare/nationer att de sätter igång något sådant, trodde Dick Harrison.

ÖFF säger tack till Dick Harrisson och till alla som kom. Folkbildning när den är som bäst!

Vi fortsätter vårt samarbete med biblioteket.
Preliminärt kommer Linus Hagström den 4 december.
Linus Hagström är professor i statsvetenskap vid Försvarhögskolan.
Mer information kommer så småningom! Håll ögonen öppna.

28/09/2025

Under Österlens fredsfestival hade vi en fotoutställning av Johannes Lindelöw från hans tid på Västbanken med Ekumeniska
Följeslagarprogrammet.
Följeslagarprogrammet är ett internationellt program som samordnas av Kyrkornas världsråd. Sveriges kristna råd är huvudman för den svenska delen av programmet i samverkan med tio kyrkosamfund och organisationer. Initiativet till Följeslagarprogrammet kom efter en förfrågan
från kyrkoledare i Jerusalem med en önskan om att för att fler skulle komma till området för att verka för fred och säkerhet för palestinier och israeler.
Följeslagarmetoden utgår från principerna skyddande närvaro, observerande av kränkningar av mänskliga rättigheter, solidaritet, påverkan, principiell opartiskhet och ickevåld. Följeslagarprogrammets vision är en framtid där
den militära ockupationen av Palestina har upphört och där både palestinier och israeler åtnjuter en rättvis fred med frihet, lika rättigheter, värdighet och säkerhet baserade på internationell rätt.
Johannes bodde i Betlehem under perioden januari – april 2023.
Utställningen skildrar palestiniernas liv i Betlehem och runtom på
Västbanken. Fokus är på hur palestiniernas vardag påverkas av att leva under ockupationen, med bland annat husdemoleringar, utsattheten för våld och trakasserier från bosättare och israelisk militär, och frihetsberövanden utan arresteringsordrar. Samt hur muren, utbygganden av bosättningar, tillståndssystemet, samt den pågående landkonfiskationen brer ut sig över
Västbanken och kränker deras rörelsefrihet.

15/09/2025

Österlens Fredsfestival och Simrishamns bibliotek i ett samarrangemang den 6:e oktober kl 18!

Historikern och författaren Dick Harrison gästar Simrishamns bibliotek för en tankeväckande föreläsning om världens återkommande pendling mellan fredstro och krigsberedskap och om upp- och nedrustningens berg-och-dalbana.
Från 1920-talets stora nedrustningsförhoppningar, via kalla krigets kapprustning och avspänningsperioder, till dagens osäkra världsläge – gång på gång har politiker och samhällen trott att ”det blir inga fler krig” och skurit i sina försvarsbudgetar. Bara något decennium senare har motsatsen skett: snabb upprustning inför hotet om storkrig.
Med historiska nedslag visar Harrison hur detta mönster av optimism och oro återkommer, och ställer den brännande frågan: har mänskligheten egentligen lärt sig något av historien? I samarbete med Österlens fredsfestival.
Föranmälan till 0414-81 90 00 eller [email protected].
Alla aktiviteter på biblioteket är alltid kostnadsfria och tillgängliga för alla. Biblioteket är handikappanpassat.

04/09/2025

Den 10 augusti diskuterade skådespelaren Gustaf Skarsgård och Österlens Fredsfestivals ordförande Gudrun Schyman.
Scensamtalet hade rubriken

12-stegsprogram mot fossilberoende

Både Gudrun och Gustaf har erfarenheter av det som kallas 12-stegsprogrammet, en metod att bli av med beroendesjukdomar.

Gustaf applicerade detta på fossilberoende.

Som beroende av något fortsätter man trots att man vet att går åt he***te. Rationella argument biter inte på någon som är beroende. Det är svårt att ändra ett beteende då.
12-stegsmetoden är den mest beprövade metoden för att ändra beteende.

Det finns en stark koppling mellan det ekonomiska systemet med ständig tillväxt och fossilberoendet. Det är tillväxten som är problemet.

Vi kan identifiera tre centrala idéer i 12-stegsmetoden:

1. Jag måste få mer och mer av samma substans för att möta mitt beroende. Jag måste ha mer och mer för att få samma effekt av tillfredsställelse.
2. Den mentala besattheten styr mitt beteende. Det finns en idé om det bara är det där (alkoholen eller vad det kan vara) som kan tillfredsställa mig. Detta blir fysiskt påtagligt och existentiellt. Om inte jag får den där spriten nu så dör jag, jag kommer inte upp.
3. Det är en andlig bristsjukdom. Jag söker externa lösningar på en inre problematik.

Konsumtionssamhället bygger på att vi inte har nog. Den är medvetet skapad.

Gudrun: Det du kallar för andlig brist är det föreställningen att "om inte jag tar detta nu så klarar jag ingenting"?

Gustaf: Nej, det är den mentala besattheten.
För att mildra den andliga bristen måste vi hitta meningsfullhet i livet, vara till nytta, hitta ett samband så att vi slipper gå till den mentala besattheten.

Gudrun: Men då måste man gå igenom de där stegen för att förstå.

Gustaf: Ja, och det är ingen uppoffring. Det är ingen kompromiss, utan en känsla av frigörelse.
Vägvalet i sig är lösningen på bristsjukdomen. För oss som gör det är det en befrielse när beroendet inte längre är en del av mitt liv.

Vi befinner oss i en välbefinnande ekonomi där systemet bygger på tillväxt.

Sinnesrosteget är centralt. Ge mig sinnesro att komma ur mitt beroende. Den insikten är sprängkraft, som ett frö som växer.

Vi försöka skapa en process. Det är det som 12-stegsprogrammet handlar om. Det första är att inse att jag befinner mig i kvicksand, det andra att någon utanför kan hjälpa mig. Nästa steg är att verkligen be om hjälp.
Det är en process som inte avslutas utan som utvecklar förståelsen för den yttre kraften. Det tolfte steget innebär att hjälpa andra människor att komma ur kvicksanden, att aktivt försöka vara till nytta i stället för att ha nytta av något. Vi är ofta besatta av resultat. Tolvstegsprogrammet är inte resultatinriktat. Det är processen som är det viktiga. Vi kan inte riktigt överskåda vad det leder till, eller till exempel vad en fredsfestival leder till.
Vi måste inte alltid tänka på vad vi vill ha utan arbeta i en viss riktning.

Gudrun: Vi vill verka för en mer rättvis värld, en planet vi kan leva på. Vi stakar ut riktningen i stället för slutmålet, en riktning för processen.

Gustaf: En annan princip som är livsviktig för mig är att vi är inga helgon. Jag är inte perfekt. Vi eftersträvar inte andlig perfektion, utan andlig utveckling.
Om du inte gör allt perfekt får du inte arbeta för den eller den frågan. Det är fel inställning. Vi ska ta till vara på varje försök. Folk är rädda för att bli slukade eller diskvalificerade. Då drar folk sig tillbaka. Till exempel: Bra, du käkar lite mindre kött än tidigare. Vi kan inte recensera varandra. Även det lilla är viktigt.

Gudrun: Hur ska vi göra det här nu då?

Gustaf: Börja med att svara ja på inbjudan att vara till nytta. Vi måste utveckla idéen om hopp. Det är något man skapar. Det är en livsinställning.
Ju mer engagerad jag blir desto mer hopp känner jag.
Många aktivister bränner ut sig själva och kollapsar. Det är kontraproduktivt. Sätt syrgasmasken på dig själv först för att kunna vara till nytta.

Gudrun: Vi ser folkrörelser, nätverk mm som jobbar enormt mycket. Det finns en stark kategorisering och ofta håller man sig till sin sfär. Fler och fler ser kanske att det hänger ihop?
Man måste arbeta med mycket samtidigt.

Gustaf: 12-stegsprogrammet är en inbjudan att arbeta med alla saker samtidigt för det är processinriktat.
Vi ser en splittring inom det som måste vara en rörelse för livet.
Vi är programmerade att vara så resultatinriktade, men vi behöver inte tänka kvantitativt i allt. Se också det lilla som stort, alltså fjärilseffekten.

Gudrun: Vad är alternativet då?

Gustaf: Som missbrukare finns det inga alternativ. Det tillväxtbaserade systemet håller inte.
Jaha, vad är alternativet? frågar folk då. Är du kommunist?
Om du har handen på en varm platta frågar du inte ”vad är alternativet?”
Det är viktigt att sluta stöda det destruktiva systemet utan att veta exakt vart vi går!

I många rörelser går man ner på detaljnivå. Då låser man fast sig.

Vi kan inte ha det här systemet som bygger på BNP. Jaha, kommunismen då?
Nej, vi vet inte riktigt vart vi går.

Steg 1 är erkännande. Jag är alkoholist. Och det måste vi också vi göra med det ekonomiska systemet. Man ska inte ha det formulerat som slutprodukt.
Lyssna på vår podd om 12-stegsprogrammet för vårt konsumtionsberoende, fossilberoende.

https://poddtoppen.se/podcast/1688237883/i-tolfte-timmen

Frågor från publiken:

Hur förmedlar vi hur välmående känns? Hur får vi bort våra rädslor?
Gustaf: Det är en sund gemenskap och att känna att syftet är
tillhörighet.
Vi är missbrukare av jordens resurser. På individnivå är det inte lika angeläget som att ha ett alkoholmissbruk där kapitulation blir mer nödvändig när vi når botten.

Folkbildning är viktigt, men för att få bort rädslor måste vi göra den inre omställningen.

Från publiken:
Vi behöver arbeta på olika plan.
Vi, rebellmammorna, sätter oss ner i en ring. Vi sitter tysta. Det är väldigt personligt. Folk stannar och gråter.

Gustaf: Ja, fjärilseffekten!
Någon satte sig utanför vita huset med ett tänt ljus, för freden.
Han fick frågan varför han gjorde det. Det kunde ju inte leda till något. Du kan väl inte förändra något på det här viset?
Jag gör det för att de inte ska förändra mig, svarade han.
Politiker borde kunna formulera sig på samma sätt.
Ni har en plattform, vad behövs för att fler med möjligheter ska ta det steget.

12-stegsprogrammet innebär också att vara icke-fördömande.

Privilegium är inte lika med skuld utan ansvar.

Klimatkrisen är övergripande. Den påverkar oss alla på jorden. Ska vi bomba oss fram till en bebolig planet?

Gudrun: Hur ska 12-stegsprogrammet fixa klimatkrisen?
Gustaf: Det handlar om förhållningssättet.
Lyssna på vår poddcast, I tolfte timmen:

https://poddtoppen.se/podcast/1688237883/i-tolfte-timmen

02/09/2025

Fred med Jorden var det övergripande temat för Österlens Fredsfestival den 10e augusti. Advokat Pia Björstrand och Douglas Malm Roth, styrelseledamot Aurora, talade under rubriken Klimataktivist eller klimatterrorist? – om Civil olydnad och ökad repression – juridik och praktik. Pia Björstrand är specialiserad på försvar av klimataktivister och har drivit flera uppmärksammade klimatmål i rätten, senast målet mot Återställ Våtmarkerna i Högsta Domstolen (det s.k. Ambulansmålet).

Douglas berättade: Aurora är en ungdomsledd och ung miljöorganisation, som använder juridiken som ett verktyg att förändra miljöpolitiken.
Det började med att vi 2021 skrev ett brev till staten där vi krävde en bättre klimatpolitik och att staten ska sluta destabilisera klimatet. Vi åberopade Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det finns inget bindande skydd för naturen, endast för den förstöring som sker för människor så som rätten till privatliv, familjeliv mm.

Högsta domstolen (HD) tog upp ansökan, men prövade den inte.
Vi håller på att omarbeta den. En ny ansökan är på gång där vi anpassar till det nya som skett.
Vi skiljer oss från civil olydnad, eftersom vi talar maktens språk.
Vi möter domstolen med deras verktyg.

Pia:

Mitt största mål vare Auroramålet i HD i somras.

Varför har vi lagar och vem bestämmer vad där ska stå? Vi har lagar och naturlagar.
Lagar i sig är inte en guide till moralen, men ofta sammanfaller de.
Mycket som nu är olagligt har varit lagligt t.ex. slaveri och förintelse.

Ecocide, d.v.s. storskalig och omfattande miljöförstöring som skadar ekosystem och livsmiljöer, är inte olagligt idag. Däremot är aktivism mot detta olagligt. Miljöbalken skyddar inte naturen.

S*x av jordens hållbara gränser är överträdda idag. Vår biologiska mångfald mals ner.
Vi kan fråga oss när det är moraliskt acceptabelt att bryta mot lagen.
Raoul Wallenberg bröt mot många lagar. Ingen anklagar idag honom för det.

Jordens resurser förstörs. Vi måste sätta oss emot.
Många gör det genom civil olydnad som t.ex. ”Återställ våtmarker”.

I en demokratisk rättsstat måste civil olydnad ske utanför staten.
De som bär de största bördorna är oftast de som befinner sig längst ner i hierarkin.

Aktivister har ofta bara sina kroppar. De riskerar sina liv, sin ekonomi och sin frihet.

90% av Sveriges våtmarker har förstörts. Förstörelse, förödelse, skövling sker helt lagligt.
Torven som tas upp läcker ut koldioxid.

Vi ser allt hårdare straff för aktivister. I globala syd blir de mördade. Här får de hårda straff.
I Frankrike utpekas de som terroristorganisationer.

Vi har grundläggande fri- och rättigheter i Sverige och demonstrationsrätten är stark.

2023 fick aktivister för Återställ våtmarkerna en friande dom i Stockholms tingsrätt.
HD sa också att vår demonstrationsrätt är viktig. Domen slog fast att aktivisternas aktion föll inom ramen för demonstrationsfriheten och att den inte nådde upp till den nivå av samhällsstörning som krävs för att dömas för sabotage, vilket gör domen vägledande för framtida klimatprotester.
Det var en stor lättnad. Domen visar att vår demokrati fortfarande fungerar. Det var en fredlig demonstration även om den var störande. Aktivisterna har dock ändå fått böter och är dömda.

Europadomstolen kom fram till att Schweiz hade brutit mot artikel 8 i Europakonventionen, som skyddar rätten till respekt för privat- och familjeliv.
Det var en stor och viktig dom, som kan ge framgång också i Sverige.

Vi måste ändra våra regler, nationella och internationella.
Vår ekonomi är linjär. Resurser används och slängs (94% av allting). En internationell ecocidelag behövs. Beslutsfattare ska bli ansvariga för vad de gör/förstör. Hela systemet måste förändras. Företag måste förstå att de ska gå den cirkulära vägen.

Vi har internationell lagstiftning mot krigsbrott (även om den inte alltid följs).
Miljö måste vara grund för fred. Har vi inte mat och vatten så blir det konflikter. Vi måste ha en internationell ecocide lag

Vilka värderingar har vi? Vinst och pengar står i centrum och kommer först. Vi behöver ett system som sätter miljön i centrum, d.v.s. en systemförändring, som tillgodoser naturens rättighet.

För ursprungsbefolkningar är det otänkbart att förstöra t.ex. en flod.
Floden är min syster. Jag kan inte slänga skräp i den.

Varje gång man utvidgar rättighetssystemet i rätt riktning är det en framgång.
Slaveri t.ex. Det är otänkbart idag (även om det förekommer i andra former än för några hundra år sedan och genom att lagar bryts).
Vi ser framsteg. I Equador har sedan 2008 naturen en självständig rätt att existera, och i Nya Zeeland har flera områden fått lagligt skydd.

Vi vill ha en deklaration i FN.

Minigrupparbete: Prata med din granne om vad just du har gjort eller har för egenskaper som du kan vara stolt över som hjälper dig i ditt engagemang?

Synen på civil olydnad för de flesta är att de har en övertygelse och är beredda att ta sitt straff. Men då kan man väl inte göra om det?
Jo, de tar sina straff igen i syfte att förändra systemet, d.v.s. de accepterar sina straff, men inte systemet

Jurister menar att vi måste följa lagar, men demokratin har sina brister. Ekonomin går före medborgarnas rätt.

Extinction rebellion menar att samhällskontraktet är brutet och att de handlar i nödvärn.

Demonstrationsrätten känner de flesta till, men vi har också en nödvärnsrätt, som ger en person rätt att försvara sig själv eller någon annan mot ett brottsligt angrepp. Detta innebär att man under vissa förutsättningar får använda våld eller hota med våld, även om detta normalt sett skulle vara olagligt.
Faran för våra liv pga miljöförstöringar anses dock vanligtvis inte tillräcklig akut.

Man måste sätta miljöförståelsen i en tidsram. Det går oerhört fort.

På 1980-talet handlade det om motstånd mot kärnkraft, oftast p.g.a. kärnavfallet, vars slutförvaring inte fått någon hållbar lösning. Vi tar risker. Det var ett demokratiskt beslut.

Svenska domstolar är i regel inte så fritänkande. I andra länder kan de vara det i lite större utsträckning än här. Vi är följsamma gentemot politikerna när lagen tolkas.

Kan man ha retroaktiva rättegångar, typ Nürnbergrättegången?
Ja, det kan man. Det är hemskt att stora bolag tjänar på att förstöra jorden (som tex tobaksbolagen), men också torvbolagen.

Att inskränka rättigheter är svårare än att utvidga dem, för t.ex. storföretag.

Ecocide stöds av många stora företag i Sverige.

Olof Palme var den förste som nämnde ecocide 1972.

Genom civil olydnad vill man ändra lagarna.
Vi vill att domstolen ska definiera vilka skyldigheter staten har.
Våra krav har en vetenskapligt baserad ram med tydligt systematiska mål, men vi arbetar inte med att föreslå lagar.

Storföretag har advokater vars argument domstolarna köper rakt av utan att pröva dem på ett juridiskt sätt. Företrädare hade begått mened, men åklagaren ville inte vidare med det. Detta visar på ojämlikheten i vårt samhälle.

Att bryta mot normer är svårt. Man kan bli hotad och hatad, men vissa känner också en stark gemenskap. Vissa måste bryta med sin familj, syskon mm. Det kan ha en avskräckande effekt på att engagera sig.

Miljöbalken är ganska bra, men ekonomin vinner för det mesta när olika intressen vägs mot varandra och det är en tolkningsfråga.

Miljöjuristerna är en förening bestående av juriststudenter och unga jurister som jobbar med klimat- och miljöfrågor. se

https://www.miljojuristerna.org/

Tack!