16/10/2023
Tor Billgren skriver i Sydsvenskan om THE MEETING:
”The meeting” på Inkonst leds av den karismatiske Boris, en blandning av sektledare och inspirationsföreläsare. Publiken blir involverad i ett spännande fullskaleexperiment om sociala normer.
Föreställningen ”The meeting” är bland annat inspirerad av ritualerna i stödgrupper som AA (Anonyma alkoholister) och styrelsemöten.
Bild: AZ Kelsey
Manus: Stéphanie Hayes, med bidrag av Emily Reilly och Gabriel Kruis. Regi: Emily Reilly och AZ Kelsey. På scen: Khamlane Halsackda, Stéphanie Hayes, AZ Kelsey, Zada Kelsey-Hayes och Östra Grevie Folkhögskola Alumni Choir. Ljud: Tim Bishop. Ljus: Sandra Liscano.
Horse performance Co på Inkonst, Malmö, t o m 14 oktober.
Tor Billgren är scenkonstkritiker och skribent på kultursidan.
Annons
Ett femtiotal stolar står i en stor cirkel, i mitten finns ett vitt bord och en Sparbankentermos med den gamla gröna loggan som skändligen avskaffades 1991. Och ja, det är vi i publiken som ska sitta på de där stolarna, det här är en i högsta grad interaktiv föreställning.
Sammankomsten – the meeting – leds av Boris (Khamlane Halsackda), en karismatisk, inkännande och medryckande blandning av sektledare och inspirationsföreläsare. Han inleder med några övningar, bland annat namnrunda och diverse handuppräckningar. Många i publiken är peppade och initiativrika, men det ska understrykas att det också är helt okej att avstå från att medverka.
Publiken får vara med och spela upp Hannahs (Stéphanie Hayes) minnen i ”The meeting”.
Bild: Ronnie Källback
Föreställningen utforskar olika ritualer och mekanismer i situationer där främlingar förs samman, typ AA-möten, teambuilding, stora middagar eller resor. Vad finns det för outtalade normer i dessa situationer? Hur mycket av sig själv ska man bjuda på?
På två av stolarna i cirkeln sitter också karaktärerna Hannah (Stéphanie Hayes) och Mark (AZ Kelsey), och undan för undan avtäcks ett drama, främst kring Hannah och vad hon egentligen har på mötet att göra. Hennes minnen spelas upp, ibland med hjälp av publiken, ibland i form av konventionella teaterscener, som är mycket välskrivna och skickligt framförda av Hayes och Kelsey.
Föreställningen har en fragmentarisk estetik, och pendlar mellan det litterära och det verkliga. Den är ett spännande fullskaleexperiment om hur en publik och dess impulser kan användas dramatiskt och konstnärligt. Men ”The meeting” handlar också om hur minnen kan skapas, återupplevas och manipuleras. Resultatet är en lyckad förening av teater, performance och stormöte, som blottar det teatrala och inövade som vi plockar fram i olika sociala sammanhang.
