31/05/2026
”Make the svenska visa great again” står det på William Sundman Sääfs tygpåse som han, tillsammans med en auktion på en keramiksnigel han gjort i slöjden, säljer på merchbordet i entrén. Och är det någon som tagit sig an detta, i ärlighetens namn rätt otacksamma, uppdrag så är det väl unge farbror Sundman Sääf.
Efter tio år på diverse musikutbildningar i komposition, avantgardemusik, viskonst och fan och hans moster har han gjort sig ett namn genom att medelst tjusigt plockande akustisk gitarr och myndig stämma tolka visor på Stockholms tunnelbana. Kollektivtrafikkonserterna lägger han ut på Youtube till folkets jubel och trubadurtricket ledde honom hela vägen på Håkan Hellströms scen där han var uppvärmare på turnén i vintras.
Nu är det Stora Teatern som gäller. En passande salong både för den som vill sjunga och lyssna på tydliga konsonanter och läckert strängbänderi och det kan sägas direkt: drygt 30-årige William Sundman Sääf är mästerlig på bådadera. Vilket naturligtvis är den EGENTLIGA anledningen till att han säljer ut den anrika teatern trots att solen skiner över avenyn.
Efter paus så blir det Bellman, ”Fattig bonddräng” och en hel radda andra klassiker och han gör dem med både värdighet och med säkra bugningar mot sina förfäder ur flera decennier. Det är finstämt och skickligt, men av förklarliga anledningar har vi hört allt förut.
Därför är det de första 45 minuterna, innan den där pausen, som William Sundman Sääf får visa (pun intended) att han har vad som krävs för att ta sitt skaldande in i framtiden. Då sjunger han egengjorda sånger där lyriken rör sig mellan hur han överlevde en vedervärdig poolsemester med familjen på Mallorca till hur det kändes att gå från mallig gymnasiesnubbe med elevrådsaura och Dressmann-bralla till loser med bara en pyttepung runstycken på fickan.
Han är rolig, flink, lite lagom dryg mot både sig själv och andra, och påminner i sina vassaste stunder om Dan Berglund. Vars ”Johan och Johanna” plötsligt dyker upp med två fiffigt insprängda verser i kvällens allra bästa nummer ”Förfallsromantik”.
Kan William Sundman Sääf göra den svenska visan great again? Han gör i alla fall ett riktigt gott försök.
Daniel Claeson, GP
