https://www.facebook.com/342180126645656/

Ett liv - En resa

Hem
Sverige
Kalmar
Ett liv - En resa

Hej! Jag heter Karin. Här kommer jag lägga ut info om utställningar, visa delar av arbetet ”bakom” min resa och arbete och vägen mot psykisk hälsa.

11/03/2025

Om jag skulle samla alla stunder
Om jag tar alla ögonblick
Alla de gånger jag fyllts av kärlek
Den där jag för så länge sen tänkte borde finnas
Den som fått trängas i hörnet tillsammans med så mycket annat som var både vackert och svårt
Något som fått byggas, fått vårdas och formas när vi sakta rört oss längs vår slingriga stig
Ibland kanske vi fått vänta in varandra, ibland kanske nån av oss stod still
Men vi fortsatte och vågade, önskade och längtade
Och längs stigen fylldes vi av allt det vi har idag
Minnen, känslor, styrka, trygghet
Och kärlek

Om jag kunde samla alla stunder på ett strå
Alla ögonblick
Alla de gånger kärleken landat och fyllt mig
Då skulle det vara det vackraste röda pärlband
Som smultron på ett strå
Ett strå vi fyllt
En kärlek vi så tålmodigt skapat
Ett band så starkt
Som bara är vårt

Med stolthet lyfter jag strået
Håller det mot solen
Ut ur skuggan
Ser er
Ser oss
Och samlar all min kärlek
Vår styrka

På det vackraste band av kärlek bär jag oss

03/07/2024

Kanske är vi äntligen runt..
Eller bara precis där vi ska vara
Efter alla dessa år…
Vi har varit i rörelse, stått still, förflyttar oss, kört fast..
Gråtit och skrattat
Skavt och slätat ut..
Vi har hållit andan i stunder vi inte vetat hur de ska sluta, eller var vi har varann..
Vi har andats ikapp och bredvid varandra, när gråt och ilska klingat av och försvunnit ut i natten..
Vi har förflyttat oss igen, både i tid och rum, både en och flera gånger, ibland för sig, nån gång tillsammans..
Men här där vi nu landat, finns det plats.
För skratt, gråt, känslor, viljor, behov..
Kanske ett äventyr eller två, men mest trygghet hoppas jag.
Den som kommer när man vågar.. både hoppas och kämpar.
Runt kom vi nog inte, men fram.
Fram till det som byggts under så lång tid.
Här kan vi finnas, i ett nu som inte är lika flyktigt
Gråta och skratta
Fortsätta förflytta oss, förändras och andas
I ett nu som blev så viktigt
Och inte längre tillfällig

29/02/2024

Kroppen och det inre kämpar ..
Som om åt olika håll..
Står mellan sorg.. utmattning.. en oviss känsla..
av olust?
Försöker hålla själen stilla
Inte spreta
Inte ramla
Inte åt något håll
Sitter en stund i tystnaden, försöker finna ett sätt..
Att få ro, att vara i känslan, hitta en riktning…
i den känsla av sorg, ledsenhet som vill omsluta mig..
Som om livet är bitar, sköra, ojämna, kanske lättförgängliga bitar..
Som splittras, delas, glider undan..
Vill stilla min själ
Läka den
Låta bitarna glida samman igen..
Vilar i stunden.
Håller om mitt inre
Låter mig gråta
Ser bitarna, känner hur insidan slutar kämpa..
Sakta glider känslan vidare..
Förundras, över kraften i känslan..
Känslan av sorg.. över det som är mina ärr, mina sprickor, som plötsligt en stund blir tydliga..
Synliga.
Själen är åter stilla. Lugnet vilar i min kropp.
Ärren får jag alltid bära, sprickorna är ojämnt synliga.
Sorgen får finnas
liksom kraften att bära den.

09/02/2024

Mitt i steget
Blir jag ståendes
Orden hon sa
Att tiden, som ibland känns evighetslång, ibland ögonblicklig, passerat, tagit sig förbi, runt, över alla hinder, igenom alla pauser, vidare..
Ett årtionde…
Ett årtionde av livet
Av kamp..
Trotsande både mörker och hot..
Av insikter
Av lust
Av ljus
År med berg att bestiga
Och vackra gläntor att vila på

Andas in den kalla luften där jag står
Minns verkligheten som den var då
Minns alla vägskäl jag passerat, stigar som trampats
Tar ännu ett andetag, ett för då..
Ett till.. för alla åren..
Ett till.. för stunden jag är i..
Känner hur åren tar tag, liksom smeker mig, kramar om, ruskar mig sen ..
Andas ut
Tårar som bränner
Men så rör sig fötterna
Vidare
Med all sorg, smärta som varit tar jag steg
Med allt jag lärt, all värme, allt ljus som är, tar jag steg

12/12/2023

Alltid…
Detta malande..
Vridande..
Tänkande..
Kastandes emellan..
Med en vilja, en önskan, ett behov, ett hopp..
Om att det jag bär
Det jag känner
Det jag är
Och det jag inte är
Ska bli tydligt..

Allt däremellan
Önskar jag förstå

02/03/2023

Jagar du?
Eller flyr du?….
Jagar jag?
Eller flyr jag?
Från?
Till?
Vad?
Vem?
När?
Hur?
Jag flyr….
Famlar bland målen, riktningarna…
Ramlar runt i livet, springer över hindren… hämtar andan bakom ögonblick, stunder av tydlighet..
Jag flyr… snurrar runt alternativen, en omväg för något som visade sig vara en motgång..
Tar en paus på en plats som liknade ett mål…
Eller jagar jag?…
Men vad?…
Rusar runt alla valen ännu en gång, väljer en annan riktning, ser en ny möjlighet.
Springer och springer, sträcker mig för att nå, ökar farten, så nära…
Nästan framme!… så försvann det, målet, lösningen, vägen tog slut, det där något försvann..
Känslan av fel…
Får mig att fly…
Bort, mot en annan väg, famla ännu en gång, tappa andan.. rusa mot ljuset!
Någonstans ,någon gång, kommer jag fram.. till det trygga.. det enkla.. det som går av sig självt.. som alltid fungerar…
Gömmer mig i ännu ett ögonblick, en stund av tystnad, blundar för det som skrämmer, eller jagar?
Men benen är trötta, andningen ansträngd sedan länge.. vågar jag sitta här en stund? Blir det farligare här än där?…
eller är det där borta det ljusnar?…

Någonstans fann kanske modet mig, flimrade förbi i ett av ögonblicken..
Kanske måste man veta först..
Om man flyr… eller jagar?…..

10/11/2022

Förr kunde jag bära ett helt liv i mina armar..
Jag bar ett hus på min vänstra axel..
Jag bar min vardag på den högra..
Jag hade samlat alla nära i en skål, balanserandes i min vänstra hand.
Min familj i den högra..
Starkast av dem alla, bar jag tillvaron.
Starkast av dem alla lyfte jag högst.
Starkast mötte jag alla hinder, tog höga kliv, sprang långt.. utan att tappa..
Starkast mötte jag livet i närkamp,
slog mig blodig, utan att tappa..
Jag bar stadigt, parerade varje hinder, varje grop..
mötte alla som passerade med det vackraste av leende…
Jag bar..
Jag balanserade..
Jag staplade..
Jag balanserade..
Jag log mitt vackra leende..
Jag bar.. på mina axlar, i mina händer..
tillvaron vilandes på mitt stolta huvud..
Tills…
Allt jag burit, allt jag hyllat, allt jag varit..
Jag tappade..
Jag föll..
Jag ramlade..
Slog mina knän, skrapade hakan..
Tilltufsad..
Allt jag burit…
Skadat..
Men jag var ju så stark!
Jag skulle bära allt, hela vägen..
Så som man gör.. så som man ska..
Så som de sa…

06/09/2022

Tycker om dig!
Tycker om dig…..
tycker om dig.
Älskar dig!
Gillar dig!
Tycker om… dig.

Jag hade bestämt mig.
Att jag aldrig skulle igen.
Trodde det inte var för mig. Nån som jag. Den som alltid är kaos, den som blivit så trasig, den som slutade hoppas. Den som fortfarande tränar känslor utan att förstå.
Vi möts någonstans i röran av bokstäver.. två så olika, med liv som är så vitt skilda.
Där du har fått backa, omvärdera, stå åt sidan, välja att så många gånger få vänta på avstånd…
När jag aldrig kan bestämma, välja, vara säker…
Om jag är svart eller vit är du alltid alla gråa nyanser däremellan som får mig att växa.
Att få känna, längta, vilja och hoppas!
Att kämpa, andas, vila och hoppa.
Du är tålamodet när jag rusar i mitt kaos.
Ibland sårar jag, ibland förstår jag inte. Ibland ser jag försent.
Så många gånger jag önskat jag vore enklare… för att inse att det vi har är ett underbart virrvarr av ständigt nya lärdomar!
Att få fortsätta växa, svänga, chansa, kämpa, vara förvirrad och samtidigt så sedd.
För i allt det vi kämpar med, finns en vilja, en trygghet som vi byggt, tillsammans. Att våga få vara, precis de vi är. Så fantastiskt vackert att få uppleva.
Jag påminner mig om att jag tyckte om dig igår när bokstäverna vill luras, att vänta med att göra slut.
För att sen kastas in i kärlek så stark att endast att få vara i din blick kan förklara styrkan.
Att våga är det otäckaste..
Det svåraste…
Att våga chansa… våga visa det innersta.. våga vara sårbar… våga känna..
Sakta sakta har vi vågat.
Tacksamt ser jag på tiden som gått..
Ser det vi skapat, det som är vi. Där alla små bitar är så mycket tålamod, så mycket mod.
Tycker om dig.
Ibland lite, ibland inte alls men ofta i ofattbara intensiva känslor, svart eller vitt. På mitt vis.
Tänk att det går.
Att älska.
Känna sig älskad.
Våga vara trygg, våga vara två.
Våga vara vi♥️

29/08/2022

Under en himmel finns jag..
Lövverket silar ljuset över mig.
Bladen bildar mönster, skuggor, fläckar över min hud.
Grenarna vajar i den nästan stilla luften.. hur kan de röra sig när blåsten vilar?
Är det som med mig?… fast tvärt om?
Det prasslar om löven, luften är klibbigt varm… det finns ett lugn i skuggan som behövs.. men en längtan, nästan som en fysisk dragning, en vilja att få känna, sträcka upp händerna, röra vid bladen, följa strålarna, nå trädkronorna, vara i ljuset, se även händernas skuggor träffa min kropp, beröra, smeka, bländas av ljuset, stillna i mitt sinne, andas med löven..
blåser det där?
Under himlen finns jag, i skuggan av träden.. i ett vackert lugn som dallrar av rörelse..
Mitt inre syns inte på ytan, mina löv behöver ingen vind.. de rör sig, de prasslar, de längtar efter ljuset.
Mitt jag är i skuggan, längtandes till trädtopparna..
under himlen finns jag..
sträcker mig mot skyn, önskar vinden kunde fånga mig, storma, blåsa bort allt som rör sig, som prasslar..
Låta stålarna nå in, bilda vackra skuggor, ljus att förundras över, en känsla av stillhet och ro i ett darrande inre..

20/08/2022

https://instagram.com/p/ChbxklrMg_7/

09/04/2022

Som en vägg....
I vägen...
Kaoset...
Som plötsligt består av träd..
Vilse.. i skogen.. i livet...
Stigen försvann och här står jag...
Vill vända, ta mig tillbaks, dit där jag hittade... eller trodde jag hittade, kände till, förstod, var trygg..
Men av någon anledning hamnade jag här, vek av nånstans..
Nyfikenhet? Behov? Hopp? Livet...
Och nu möter de mig som en vägg, gömmer stigen, döljer gläntan ..
Valen, livets delar, människorna, känslorna, relationerna, jobb, vardag ... allt som ska rymmas och få plats.. känslan är bekant...
måste stå kvar, titta på träden, förstå vilka de är, vad de är.. när min stig försvann... rutan blev trång.. livet och insidan kaos...
Hur tar jag mig runt?... eller faktiskt igenom.. för stigen finns där, och den går igenom träden, under kronorna, förbi stammar, över mossa och barr.. hårt mjukt, högt lågt men det finns en glänta, kanske till och med en öppen vy bakom varje dunge, varje skog..
Enklast vore att vända, gå tillbaks, springa.. men står kvar, vill hitta de olika träden, de olika bitarna i kaoset jag är i, känna in dem, förstå dem, varför de är där, sortera och hantera... kanske får stå kvar länge.. vem vet... men jag har en längtan, och behov... och vill så gärna känna att jag hittade ut, fann stigen och kom ut där borta på andra sidan..
Men jag måste igenom, det är tydligt, inte gå runt, inte tillbaks..
Det finns träd som behöver passeras, kännas på, röras vid..
jag måste våga tro att stigen leder mig igenom, när jag finner den, att jag finner den.
varför skulle jag annars stå just här?...

Adress

Kalmar

Telefon

+46701450200

Webbplats

facebook.com

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Ett liv - En resa postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Ett liv - En resa:

Genvägar

Vill du placera din affär längst upp i Konst & Underhållning-listan i Kalmar?

Dela

Typ

Bildkonst