03/09/2026
Några rader om ungdomar och kulturen som sakta tystas:
Det börjar med en dörr som stängs
en replokal som blir tom
En gitarr som aldrig får ljuda
ett piano som tystnar bortom
En scen som släcks i förtid
en danssal utan steg
En teater utan ungdomar
När en vägg växer upp i deras väg
Avgifterna stiger
för någon måste betala
Men vad händer med den unga
vars familj redan måste välja och skala?
Kulturen bör vara för alla
en plats där varje röst får höras
Men när pengarna försvinner
är det de svagaste som först berövas
Och band som nyss började spela
får ingen scen på att stå
Replokaler töms och låses
drömmar får ingenstans att gå
För kultur är mer än toner
mer än färg på duk eller dans
Det är vänskap, mod och gemenskap
en tid att känna: jag får en chans
Men när kultur blir en klassfråga
när pengar avgör vem som får
sjunga, skapa, skriva, spela –
vad säger det om samhället vi bygger när ungdomen istället leds in i mörkare spår?
Kultur är ingen lyx för några
den är en rättighet för fler, som bär
Och ett samhälle som tror på unga
är ett samhälle som investerar – inte skär
Och, ni kan kalla mig vad ni vill
Naiv, vänster-svin eller muppaktivist
Men om inte ungdomarnas uppmuntran står högt upp på agendan
Då är risken att hamnar de sist
Så låt inte scenerna tystna
låt inte dörrarna slå igen
För varje ung som får skapa
kan växa till någon som förändrar världen till det bättre sen
Text Daniel Börjesson
