Halmstads konsthall & offentlig konst

27/05/2026

Barn och offentlig konst.

Den offentliga konsten är inte gömd bakom museiväggar. Den huserar mitt i vår vardag – på torg, i offentliga byggnader och längs gator vi rör oss på varje dag. Och det bästa av allt är att den tillhör oss alla - stora som små!

Offentlig konst finns utspridd runt om i staden, vilket gör att den blir en naturlig del av barns vardag och uppväxt. Relationer byggs. Bronskinder klappas och vinklar och vrår undersöks noga. I mötet med konsten får barn möjlighet att utforska former, material och andra världar i sin egen närmiljö - nya känslor och tankar kan spira.

Knutte Westers skulpturer är ett fint exempel på hur offentlig konst kan beröra och engagera. Hans verk lyfter ofta barns perspektiv och erfarenheter, ibland med utgångspunkt i verkliga berättelser om migration och livsvillkor. I mötet med hans skulpturer kan barn spegla och känna igen sig själva, men också få syn på andras liv. Konsten blir inte bara något att titta på, utan en ingång till viktiga frågor om barns rättigheter, gemenskap och identitet - och hur det är att vara barn här och nu!

På bilden syns ett förskolebarn interagera med delar av bronsskulpturen "Av tiden flätar jag en plats" - Knutte Wester (2018).

13/05/2026

🪵✨ Visste du att Halmstad var tidigt ute med integrerad konst i stadsutvecklingen?

Redan på 1930 talet hade arkitekterna Yngve Ahlbom och Nils Sterner en ambition att integrera konst i själva arkitekturen när de ritade Halmstad rådhus.

Därför fick konstnärerna i Halmstadgruppen i uppdrag att skapa intarsia i trä, infällda direkt i rådhusets väggar och dörrar. Konsten blev en del av arkitekturen – och av demokratins rum. Motiven berättar om staden, om moderniteten, men också om frihet, ansvar och beslutsfattande.

Att satsa på integrerad konst i offentliga miljöer är en stolt tradition som fortfarande präglar Halmstad.

❤️❤️❤️I Halmstads kommuns framtidsvision, Framtidsbild 2050, kan vi läsa: ”Offentlig konst som märks och sticker ut fortsätter vara en viktig del av stadens uttryck. En tillåtande hållning till densamma bidrar också till att skapa en öppnare och mer spännande stad.”

Följande medlemmar i Halmstadgruppen lämnade skissförslag på intarsior till rådhuset:
Axel Olson, Sven Jonson, Waldemar Lorentzon, Stellan Mörner och Esaias Thorén.

Bakom intarsiorna i Halmstads rådhus står inte bara konstnärer – utan också skickliga hantverkare.
Deras namn känner vi inte i dag, men deras arbete är fortfarande en del av stadens demokratiska rum. På 1930‑talet var Nordiska Kompaniets verkstäder och Mjölby Intarsia två av de mest betydelsefulla aktörerna som förverkligade tidens avancerade intarsia i offentliga miljöer.

👉 Erik Olson befann sig utomlands vid tiden och bidrog därför inte med intarsia, utan är i rådhuset representerad genom smidesarbete.

06/05/2026

🧠✨ Vad är konceptkonst – och varför finns ett konstverk i Picassoparken som du inte kan se?

Konceptkonst (eller konceptuell konst) är en konstform där idén är själva verket – inte nödvändigtvis det du kan titta på. Det kan vara en handling, en instruktion, en text, en dokumentation eller en tanke som sätts igång hos den som möter verket. Med andra ord: konst kan vara något som händer i huvudet, lika mycket som något som står på en sockel.

Ett riktigt tydligt exempel är Harald Perssons verk Nedgrävning (1994). Konstnären bekostade och grävde ner en vitmålad betongkub (1×1×1 meter) ner i gräset i Picassoparken i Halmstad – och marken återställdes helt. Inga spår. Verket “syns” inte, men det finns där.

🔎 Så hur funkar Nedgrävning som konst?
Objektet (kuben) är bara en del av verket – minst lika viktigt är handlingen (att gräva ner den) och berättelsen/dokumentationen som gör att vi alls kan veta om att den finns.
Det blir ett verk som nästan bara “lever” genom vår föreställning: Finns den verkligen där? Var ligger den? Vad betyder det att den är osynlig?

Det är också en kommentar till offentlig konst: Persson har själv resonerat kring hur verket blir svårt att bedöma på estetisk grund – eftersom det inte syns – och att det öppnar ett annat sätt att möta konst i det gemensamma rummet.

🗿 Och Picasso då? Varför just Picassoparken?
Här blir det extra spännande – för Nedgrävning är inte placerad var som helst.
I Picassoparken står Pablo Picassos välkända skulptur Kvinnohuvud, ett landmärke i staden (cirka 15 meter hög, utförd i betong och ett porträtt av Picassos sista hustru Jacqueline).

Persson menar att platsen var väsentlig: kuben skulle ligga nära Kvinnohuvud – men inte för nära. Kuben var först tänkt att vara blå, men på grund av närheten till Kvinnohuvud valde han att göra den vit.

⚡ Relation mellan verken
Man kan säga att Nedgrävning “pratar” med Kvinnohuvud på flera nivåer:

Synligt vs osynligt
Picasso tar plats – stort, monumentalt, mitt i parken. Persson gör tvärtom: ett verk som inte tar visuell plats alls. Det blir en slags motröst till idén om att offentlig konst måste vara tydlig, synlig och omedelbart “läsbar”.

Monument vs tanke
Kvinnohuvud är ett fysiskt landmärke. Nedgrävning blir snarare ett mentalt landmärke: en plats du passerar utan att “se” – men som kan bli väldigt närvarande när du väl känner till den.

💬 Fråga till er:
Måste konst synas för att finnas – eller räcker det att den får oss att tänka? 👀🧠
Om konst måste synas – när blir den konst? När du tittar på den? När du tänker på den? Eller räcker det att du vet att den finns?

Harald Persson
Nedgrävning
1994

29/04/2026

👑 Drottning Kristina i Halmstad

I Drottning Kristina-passagen möter vi en av Sveriges mest fascinerande och omdiskuterade regenter. Denna byst, utförd i stengods år 2000 av konstnären Thomas Frisk, bygger på historiska porträtt av Drottning Kristina (1626–1689).

Kristina blev drottning redan som sexåring efter att hennes far Gustav II Adolf stupat. Hon regerade i egen rätt från 1644 men abdikerade 1654 – frivilligt. Hon konverterade till katolicismen, lämnade Sverige och bosatte sig i Rom, där hon blev en viktig aktör i stadens kulturliv. Hon är dessutom begravd i Peterskyrkan, en mycket ovanlig hedersplats för en kvinna.

Som ensam tronarvinge uppfostrades Kristina till regent, med den utbildning som annars var förbehållen män. Hon ville inte gifta sig, uttryckte sig ofta kritiskt om kvinnorollen och identifierade sig inte med samtidens förväntningar på hur en kvinna – och drottning – skulle vara. Det gjorde henne till en normbrytare som provocerat i århundraden.

Under 1900-talet försökte flera manliga akademiker och läkare förklara hennes personlighet och livsval genom medicinska diagnoser. På 1930-talet beskrev Elis Essen-Möller henne som ett ”mellanting” mellan man och kvinna. På 1950 talet hävdade författaren Sven Stolpe att hon var pseudohermafrodit och tolkade hennes ointresse för äktenskap som en sexuell neuros. År 1965 öppnades till och med hennes grav i Peterskyrkan för att undersöka skelettet i jakt på tecken på intersexualitet. Slutsatsen blev dock ett antiklimax: det gick inte att avgöra något alls.

Frågan kvarstår: varför denna envisa vilja att diagnosticera Drottning Kristina? Svaret tycks ligga i hennes radikala avsteg från heteronormen och samtidens förväntningar på hur en kvinna – och drottning – skulle vara. När någon bryter normer så kraftfullt uppstår ofta ett behov av förklaringar som gör avvikelsen ”begriplig” och därmed mindre hotfull.

Att bysten står här är ingen slump. Kristina sägs ha passerat Halmstad på sin resa söderut mot Rom. När passagen byggdes om år 2000 skapades en miljö som skulle kännas tidlös – och Kristina passar perfekt in. Hon påminner oss om att normkritik inte är något nytt, och att kampen om vem som får vara vad har pågått i århundraden.

👤 Om konstnären Thomas Frisk
Thomas Frisk (född 1941 i Halmstad) är en svensk målare, grafiker och keramiker. Han är utbildad vid Konstfack och har under flera decennier arbetat med både fri konst och offentlig gestaltning. Frisk är särskilt känd för sina utsmyckningar i offentliga miljöer, där material som stengods, betong och mosaik ofta används. Hans verk finns representerade i samlingar som Nationalmuseum, Malmö konstmuseum och Mjellby konstmuseum, och han har utfört flera offentliga konstverk i Halmstad – däribland just utsmyckningar i Drottning Kristina-passagen.

💬 Vad väcker Drottning Kristina för tankar hos dig – historisk ikon, normbrytare eller något helt annat?

22/04/2026

🎼 Toner – Björn Therkelson
Skulpturen 'Toner' är inspirerad av musikens värld och skapades ursprungligen för att placeras vid Halmstads kommunala musikskola. Numera kan du njuta av den i intilliggande Filtparken. Konstnären Björn Therkelson har själv beskrivit verket som en fysisk bild av toner som slingrar sig runt varandra – ungefär som musik som rör sig i luften.

De böjda, rytmiska formerna kan associeras till en G‑klav 🎶 – det musikaliska tecken som används för att ange tonläget för de högre tonerna och som ofta är det första man lär sig när man börjar läsa noter. G‑klaven fungerar som en nyckel till musiken, och på liknande sätt kan 'Toner' ses som en nyckel till att uppleva musik med ögonen istället för öronen.

Skulpturen är abstrakt, vilket betyder att den inte föreställer något entydigt. I stället bjuder den in betraktaren att själv tolka formerna: är det musik i rörelse, en frusen melodi – eller kanske flera toner som möts och skiljs åt?

👤 Om konstnären Björn Therkelson
Björn Therkelson (född 1946 i Malmö) är en svensk konstnär som arbetar med skulptur, teckning och grafik. Han är utbildad vid Nyckelviksskolan, Konstfack samt på skulpturlinjen vid Hovedskous Målarskola i Göteborg. Therkelson har lång erfarenhet av offentlig konst och är representerad bland annat på Göteborgs konstmuseum, Statens konstråd och Skövde konstmuseum. Ett återkommande tema i Therkelsons konst är rörelse, balans och mänsklig erfarenhet – ofta gestaltat i former som känns både organiska och laddade med energi.

Björn Therkelson
Toner
1989

15/04/2026

🧩 Från antik mosaik till pixlar – Utblick på Kärlekens skola! 🚀

Visste du att mosaik är en av världens äldsta bildtekniker? Den har funnits i tusentals år, i nästan alla kulturer. Små bitar, stora berättelser. Låter det bekant? 👀

Spola fram till idag – och voilà! Våra digitala bilder är uppbyggda på exakt samma sätt, fast av pixlar. Små färgade rutor som tillsammans blir en hel bild. Har du någon gång zoomat in för mycket på en bild eller sett hur en bild “laddar” långsamt? Då har du sett pixlarna avslöja sig. 📱💻

Det är precis här konstnären Eva Beierheimer tar avstamp i sitt konstverk Utblick, som breder ut sig på Kärlekens skola. Verket leker med idén om en bild i ständig tillblivelse – som om väggen själv håller på att rendera fram en ny verklighet. ✨

🧠 Kunskap funkar nämligen likadant. Vi lär oss inte allt på en gång. Först en liten bit. Sedan en till. Plötsligt – en helhet! Precis som i skolans undervisning handlar Utblick om nyfikenhet, utforskande och viljan att förstå mer.

🔭 Motiven öppnar väggen virtuellt och låter oss kika rakt ut i rymden – mot nebulosor, supernovor och universums ursprung. Rymden blir här en symbol för vetenskaplig nyfikenhet, fantasi och oändliga möjligheter. Och ja, även science fiction knackar på dörren. 🚀🌌

🎨 Färgerna då? De är både vetenskap och konst. Inspirerade av koloriserade rymdbilder från NASA och ESA, där färg används för att synliggöra detaljer vi annars inte hade sett. I Utblick får vissa “pixlar” till och med förbli vita – som bildpunkter som ännu inte laddats klart. Precis som kunskap som väntar på att upptäckas.

👁️ Resultatet?
En samtida, abstrakt form av trompe l’oeil – illusionmåleri för vår digitala tid. En vägg som känns allt annat än statisk. En bild som växer. Ett universum som långsamt klarnar.

Eva Beierheimer
Utblick
2020

Foto: Anders Andersson

08/04/2026

🌱 Vårkänslor i Picassoparken 🌱

När gräset blir grönare och ljuset dröjer sig kvar lite längre, får 'Förankrad farkost' en särskild lyster. Den blåglaserade klotformen fångar vårhimlens skiftningar, medan den lekfulla farkosten påminner om en lakritsbåt. Tryggt förankrad i sin hamn bjuder skulpturen in till fantasin om att ge sig av på nya äventyr nu när sommaren nalkas. 💙🚤
________________________________________
Om konstnärsparet Ulla och Gustav Kraitz

Förankrad farkost skapades 1991 av konstnärsparet Ulla Kraitz (f. 1936) och Gustav Kraitz (1926–2026) och är placerad i Picassoparken i Halmstad. Paret har arbetat tillsammans sedan 1960 talet och är internationellt kända för sina skulpturer i glaserat stengods. De har utvecklat en unik teknik inspirerad av kinesisk keramik från Song dynastin, med avancerade bränningsmetoder i egenbyggda ugnar. Ulla och Gustav Kraitz har skapat ett stort antal offentliga verk i Sverige och utomlands, bland annat det välkända Raoul Wallenberg monumentet Hope vid FN byggnaden i New York. Deras konst präglas ofta av teman som liv, natur, rörelse och mänsklig närvaro i det offentliga rummet

Ulla och Gustav Kraitz
Förankrad farkost
1991

Foto: Patrik Leonardsson

07/04/2026

Nyfiken på vad som händer med 'Europa och tjuren' under Stora torgs ombyggnation?🐂 Följ med bakom kulisserna!

Konservering ska ge Europa och tjuren en grönare g***s.

01/04/2026

Bytt är bytt, tillykke till både oss och våra kära naboer! 🇩🇰