25/09/2026
"Jag kan inte beskriva allt viktigt som hände under det tredje året på skolan med Kalle som handledare. Mycket kommer jag inte ens ihåg. Jag tror det beror på att Kalles förmåga är sammanflätad med nuet. Det han säger måste sättas in i sitt sammanhang för att man ska fatta grejen. Men det finns två konkreta händelser som blev avgörande för mig. Den billiga digitala filmtekniken hade just introducerats och Kalle, som hade lång erfarenhet av att utnyttja teknikutvecklingen, såg en möjlighet. Varje examensfilm hade en budget avsedd för produktionskostnader, men eftersom min dokumentär knappt hade några tyckte Kalle att jag skulle få använda pengarna till att köpa en hårddisk och en klippdator. Efter en byråkratisk kamp blev det så. Den utrustningen hade jag kvar när jag lämnade skolan.
Den andra händelsen var kopplad till en katastrofal kortfilmsövning, ledd av en dansk dramaturg. Självsäkert slängde hon sig med uttryck som: ”Der mangler et point of no return.”,”Hovedkarakteren knækker.”, ”Husk den ydre og indre journey.”. Efter den övningen hade jag bestämt mig för att aldrig göra spelfilm igen. Men när jag visade en scen ur min dokumentära slutfilm och berättade att jag bett min pappa, som stod framför kameran, att upprepa det han sagt tills ögonblicket började leva, sa Kalle: ”Det är så Bo Widerberg jobbar.” Kommentaren gjorde att jag förstod att jag inte behövde anpassa mig till branschkonventionerna och efter skolan började jag, ensam i filmteamet, spela in scener till min första fiktiva långfilm."
Ruben Östlund skriver om sin mentor: ”Kalle Boman finns med i varje beslut jag tar”.
