27/06/2026
Hur smakar en pjäs?
Här är Gustav. Han är k**k och har komponerat menyn till Bobby Fischer bor i Pasadena. Ett arbete som inte bara handlar om att sätta ihop en riktig god meny utan om att sätta smak på dramatik. Ett manus presenterar en handling, känslor och relationer i ord. Gustav presenterar dessa handlingar, känslor och relationer i mat. Varje rätt behöver hitta sin plats i berättelsen, stämningen och rytmen på scen.
Arbetet började med manusläsning, samtal med regissören och provlagning. Mycket provlagning. Totalt tog Gustav fram 25 rätter under utvecklingen av menyn. Vissa försvann för att de inte riktigt passade pjäsen, andra för att de tog för mycket plats. Ett knäckebröd fick till exempel stryka på foten när ljudet från 40 personer som åt samtidigt blev för högt och störde föreställningen snarare än spelade med den. När han till slt landade i de nio rätter som serveras var det dags att konstruera ett specialbyggt scenkök där matlagningen skulle bli en del av skådespelet. Ett kök som både fungerar som arbetsplats och scenografi.
När spelperioden väl är i gång startar arbetsdagen vid nio på morgonen. Fisk ska rensas, kött marineras, citrusfrukter fileas, pajskal bakas, bröd skäras med millimeterprecision. Varje råvara behöver förberedas så att den håller högsta kvalitet flera timmar senare, när publiken till slt ska få den serverad. För när föreställningen väl drar igång och dörrarna till salongen stängs finns ingen återvändo. Då är k**karna i praktiken fast på scen. Har man då glömt något, räknat fel eller misslyckats med en komponent, så är det för sent. Samtidigt som skådespelarna spelar för publiken i rummet pågår ett annat arbete i kulissen. Mitt framför ögonen på alla.
Varje servering följer pjäsen i en noggrant inövad koreografi och vissa rätter ska vara klara på sekunden. För att klara detta måste man kommunicera med varandra i köket, utan att störa föreställningen. Därför har Gustav och de andra k**karna utvecklat ett hemligt teckenspråk med subtila signaler och gester, så att varje person i publiken kan få sin taggmakrill tillagad till perfektion precis i tid.
Som publik får man se tre timmar teater och avnjuta nio kanapéer. Bakom de tre timmarna och nio rätterna finns månader av planering, tusentals handgrepp och arbetsdagar som börjar tidigt på morgonen och slutar sent på kvällen (någon ska ju diska efter föreställningen också).
Ett hantverk som kräver mer än planering, timing och precision. Att tolka en berättelse med råvaror, texturer och smaker. I det tysta. Mitt framför ögonen på publiken. Gastronomisk konst och scenkonst i perfekt symbios.
Bara här. Bara nu.
