10/01/2026
Text av Birgitta Helena Järnåker
Längd : 2-3 klunkar te?...😉
Ämne: Styra ridhästen bakifrån? ...eller/och inifrån...eller/och samspela..
. eller..så vill filosofen i mig fråga; styr hästen sig själv? Vilket kanske egentligen är närmast 'sanningen', det är i alla fall hästens hjärna som styr hästens kropp och vi försöker samverka.
Vi styr väl hästen med tyglarna? Nej. Tänk som så att du styr hästen med bakdelen, båda bakbenen - de driver hästen framåt, de är hästens motor. Att hästen själv ska "driva" sig framåt är tydligt i Kraftskapande Ridkonst®, hästen stärks i/får tillgång till, sitt påskjut genom bl.a. samling.
Kanske fick du nu tänka till? Och svaret är väl lite mer än bara "Nej" 😊..(ville fånga din nyfikenhet också 😁)..tyglarna kan vara ett bra hjälpmedel (och ibland helt nödvändigt) för att visa hästen på en riktning.
De flesta ryttare är nog lärda att styra med tyglarna, det är i alla fall jag - och även de hundratals elever jag tex hade när jag arbetade på olika ridskolor, eller åtminstone styra huvud/hals/bog (tex vid ridning utan träns med ring runt halsen, vilket jag under en period gjorde med mitt halvblodssto på 90 talet..). Att utgå från att styra och även formge hästen bakifrån och fram, ger dock en annan synvinkel och hjälper till att skapa goda förutsättningar för hästens välbefinnande som ridhäst. Du 'placerar' tex bettet på vägen du tänker dig att hästen ska följa.. Bakbenen driver, liksom på en räls med två skenor, där vardera bakbenet har sin skena att följa =hästen 'spårar', den är alltså rakriktad*. (*rakriktad är att hästen spårar oavsett rakt eller böjt spår, rakställd är nåt annat, då är hästen 'rak', som en planka sas. För att hästen ska bli helt rakställd så behöver hästen vara det vi kallar liksidig, dvs lika stark i båda sidor, men eftersom de flesta - varken hästar eller människor - någonsin blir det, vi är av naturen oftast oliksidiga så vänta inte med att rida/träna med din häst rakställd. Vad jag vet har jag hittills aldrig mött en liksidig häst. )
Det är dock väldigt lätt hänt att ryttaren med tyglarna sätter hästen ur balans, omkring sin kotrad*, (* bakifrån blir det; start vid yttersta svanskotan, löper sedan via hästens bäcken, kors, ländrygg, ryggkotor, halskotor enda fram till atlaskotan) då ryttaren sitter mitt över densamma och hästen är mycket känslig för viktpåverkan i sidled. Här kan enhandsfattning (du håller tyglarna i en hand) vara till hjälp för att tex 'komma ifrån' gamla invanda rörelsemönster. Så lite som att ryttaren sänker sin ena axel en cm kan ha stor påverkan. Därför bör ryttaren sitta så mitt över hästens kotrad som möjligt, så nära hästens tyngdpunkt som det går. (detta är görbart oavsett om du själv är ojämn i kroppen - jag har haft elever som tex endast haft ett ben, så mycket 'ojämnare' än så är väl svårt att vara sas - och det klarar hästen att balansera upp, "bara" ryttarens tyngdpunkt är så centrerad som möjligt över hästens) Ett ledande tygeltag (när du för ut handen i sidled) kan även det sätta hästen ur balans (detta kan brukas avsiktligt på tex den unga hästen, om den står stilla och inte startar gå - då kan det ledande tygeltaget ta hästen ur balans, så den på så vis startar att gå) omkring sin kotrad.
Detta, att hästen med tygeln sätts i obalans (oftast helt omedvetet från ryttaren) är också en av anledningarna till att det är en eftersträvan i kraftskapande ridkonst® att rida med hängande tyglar (tygeln bildar en mjuk båge, oavsett vilken samlingsgrad). Dels för att säkerställa att hästens halskotpelare är så fri som möjligt, så hästen därmed kan stabilisera sin kropp utmed kotrad och bakdel på för den gynnsamt vis, dels för att ryttaren ska kunna balansera helt i sin egen kropp. Undantag finns som med det mesta.
Som alltid individ anpassas allt, och vissa hästar kan i perioder behöva mer 'kontakt' med bettet/tygeln. Definitionen på 'kontakt' är dock aldrig större än vad din egen mungipa skulle klara. Hästens lan - vid så kallad 'lanridning' (ett bett som vilar och trycker mot lanerna, kan vara ett vanligt två delat/tredelat/stång, beroende på hur d används) - är dessutom lika känslig som ditt eget smalben, lanen har inte några muskler utan - precis som ditt smalben - det är endast huden som täcker över dem, sedan är skelettet direkt under huden utan mellanliggande muskler.
Det är en strävan - om tex ett bett/huvudlag med kedja används - att rida/ge signaler genom kommunikation via kedjan, med sk 'tungtryck'. Det här låter väl inte bra? Men.. 'tungtryck' betyder att det endast är bettet som VILAR på tungan (ej trycks ned emot den pga att ryttaren drar i tyglarna) av sin egen vikt - med en hängande tygel - så kommunicerar ryttarens hand via små små impulser* (*impuls kan vara så liten som en tanke, eller så stor som om du låter tumme och pekfinger nudda varandra och rullar ett(1) sandkorn mellan dem, eller att du sedan trycker ihop dem lite lite till, eller tom rör lite på övriga fingrarna, som exempel) genom kedjan, och ofta behövs det inte ens det (tygeln 'hänger' bara) , då hästen förstår av ryttarens position, övriga signaler genom sitt nervsystem så 'hör' den ryttarens nervsystem. Kommunikation så liten att den ej syns utifrån. "Det hemliga språket".
Så alltså - när du rider - tänk att du styr hästen från båda bakbenen. Vid tex formgivning/böjning till höger, så kan du tänka att böjningen startar från hästens ytter (vb) bakhov. Båda bakbenen kommer belastas, och pga cirkelbågen/voltens spår (som ska anpassas i storlek till er nivå) kommer det inre bakbenet att vinkla/böja ihop sig mer än det yttre (del i samlingsgraderna) detta OM hästen spårar. Det yttre bakbenet belastas också. Dock - här gäller det att vara observant - om hästen 'viker' sin halskotpelare, detta sker oftast vid 'halsroten', det finns inget som heter det, men ordet tydliggör nog platsen för dig; ner mot den 6-7e halskotan, (ibland överböjs hästen även i nacken i sidled vilket ytterligare försvårar rakriktning) så kommer hästen inte längre ha tillgång till påskjutet från sitt ytterbakben. Den kan inte längre spåra.
Den kommer i obalans och kanske tom 'skruvar' sin yttre bakhov när benet är i ytterläget bakåt =ingen bra belastning/rörelse för hästens leder, som då inte längre kan vara vågräta mot marken, vilket skapar en negativ stress på dessa.
Om steget dessutom går långt inunder hästen, (det kallas ibland att hästen har ett långt undertramp in mot 'tyngdpunkten') så rätas det inre bakbenet ut, istället för att 'vikas ihop' = motsatsen till samling och är en sämre belastning på lederna om detta sker långa stunder. Ryttaren kan uppleva detta som att hen 'lyfts ut'/trycks utåt till yttersidan och ibland flyttas även sadeln, tom så mycket att den inre bossan hamnar på yttersidan av hästens kotrad. Det är en belastning som över tid kan ge skador och inverka negativt på hästens kropp.
Detta att hästen (ibland är det ryttaren som gör detta) 'viker' sin hals löses/förhindras genom att räta ut hästens hals för yttertygeln, så får hästen åter tillgång till sitt påskjut med båda bakbenen, alltså till 'motorn'. Hästen ska alltid vara inom ramen för den styrka och balans den just i stunden har byggt upp som ridhäst. Vi vill samverka med hästen, delaktighet och förståelse byggs upp över tid. Tillit och förtroende är något som hästen kan ge människan. När/om den upplever att människan förtjänat den. Allt i hästens tid.
Väldigt kortfattat vill jag även nämna detta i samband med bettet, styrning, tygelns brukande, genom ryttarens hand: Grip reflexen..
Vi som art griper naturligt tag om vår mammas/pappas finger, hårt, enda från vår födelse. Det är gripreflexen. Till häst behöver ryttaren öva, öva, öva på att öppna sin hand och ge tygeln så att hästen kan balansera med sin hals och sitt huvud fritt som det är meningen. Begreppet "på tygeln" borde ändras till "på bakdelen" eller möjligtvis "hästens muskulatur tar hästen in den form den är stark nog till". Det är ryttarens uppgift att ge hästen utrymme för detta genom att endast ha tygelns vikt i handen - den väger några 100 gram, ej kilo - i varje givet ögonblick.
Och varför ha ett bett i munnen på hästen överhuvudtaget? Ja, detta svar är långt...men kortfattat här nu, det finns för och nackdelar med det mesta..ibland bör en häst ridas utan bett, ibland kan bettet vara ett utmärkt hjälpmedel om det hanteras med varsamhet, känsla och kunskap om dess funktion och inverkan på just den hästen. Det är ryttaren som innehar ansvaret att ta in information och skola sin hand/händer så de kan bemöta hästen på så gott vis som det går. Oavsett vilket verktyg du använder så är det upp till dej att ha kunskap och känsla för det, samt att medvetet öva. Allt är föränderligt, förunderligt...😉
Övningar som skapar valmöjlighet är här en bra hjälp. Att du som ryttare 'ställer en fråga' till hästen. Ex: "Kan du vända in här nu?" Det är inte ett kommando (till skillnad från när hästen användes i strid, då skulle hästen lyda, men tack o lov rider vi inte längre i en krigssituation, även om den typen av undervisning delvis finns kvar) , utan hästen har möjlighet att svara "ja, det går bra", eller "nej det går inte", genom att visa detta med sin kropp. Det kan finnas många skäl till att hästen inte klarar att vända just då ; ryttaren sitter snett, underlaget är ojämnt, hästen är i obalans, ryttaren drar för mycket i innertygeln, mm..
Sedan, detta behöver jag nämna, finns alltid den yttre ramen av säkerhet, säkerhet, säkerhet. (om du läst tidigare texter så upprepar jag mig här) Hästar är kraftfulla och vi vet alla att ridning är en sk högrisksport. Det är ditt ansvar (om du är över 18 år) att sörja för både din och hästens säkerhet. För några år sen - enligt försäkringsbolagen - så skedde de allvarligaste olyckorna med en privat häst/ponny som utlånades till en tjej i åldern 12-15år..tänkvärt, sen sker ju olyckor även vid andra tillfällen, och idag kanske försäkringsbolagen har andra uppgifter, oavsett det, ta hand om dig. Träna med trygghet och säkerhet.
Och som sagt, tänk, bakifrån och fram...Både vad gäller styrning och samling. Hoppas denna text kan vara lite inspiration med din häst/hästen.
Utforska möjligheter, tillsammans med hästen...tänk vad de bjuder oss på...allt det vi får och fortsätter att ge och ge och ge...Kanske inte alltid det vi trodde vi ville ha, men alltid det vi behöver just i stunden...
/Birgitta Helena...med hästarna; Queen Karamelle, Apollon, LoJo, Lucky, Alteza, Leil Trull, Stjärn Jo, Gyll, Mimosa, Luna.
Gyll och Luna ännu hos mej.
De är alla - tillsammans med Ewa Schaeder - anledningen att jag kan förmedla/vara en guide/tolk till er/dej som tränar med mej - för det jag förstått genom dem (samt även Ewa Schaeders egna hästar) om Kraftskapande ridkonst® i nära samverkan. Deras givande...ihop med alla hästar och människor som jag fått och får äran att möta på min väg...
Allt gott till dig
Fridens ✨
