14/07/2021
jag har haft en osund relation till mat hela mitt liv. min vikt har pendlat mellan extrem övervikt till undervikt och allt däremellan. första gången jag sattes på diet var av skolsköterskan, i lågstadiet. jag kan inte ha varit mer än 8-9 år. jag vet knappt vad som är normalt. från svält till hetsätningar till strikta matscheman. in och ut ur ätstörningsbehandlingar. jag har levt på bara frukt&grönt, och jag har haft perioder då jag bara ätit skräpmat. man brukar prata om balans men jag verkar aldrig lyckas hitta den.
jag trodde de första gången när de sa att matschemat skulle rädda mig. de bad mig äta s*x måltider per dag på bestämda tider och jag trodde det var friskt. att vara så besatt. varje måltid innebar strikta regler och var klockan för mycket eller för lite fick jag kraftig ångest. de sa att matschemat skulle göra mig frisk och jag höll fast vid det som om det vore min bibel. jag tittade snett på folk som inte åt s*x gånger per dag och som inte åt så mycket som det stod i matschemat. de bad mig planera mitt liv efter matschemat men jag insåg att det inte var hållbart i längden. och missade jag en måltid hade jag redan förstört dagen och kunde skita i resten också.
jag var fortfarande så sjuk. jag gick från anorexi till bulimi till hetsätningsstörning till ätstörning uns. jag är fortfarande sjuk. för jag vet inte hur jag ska äta för att må bra. maten kontrollerar mig vilket den har gjort sen jag var barn. och inte blir det lättare när man överallt kan läsa om alla olika dieter och om träningshets. ”såhär går du ner 1 kg i veckan”. är det att vara frisk? jag hör om folk som får ångest av att inte få träna en dag. är det friskt? jag är skeptiskt inställd till allt sånt. restriktivitet och viktkontroll. men jag vet att det heller inte är friskt att trycka i sig mängder med mat hela dagarna.
i ett ätstört samhälle är det svårt att veta hur man ska navigera sig. det finns så många ”regler” och förslag på ”såhär ska du göra, det här är den rätta vägen”. vem ska man lyssna på? jag lär mig fortfarande.